Hur många efternamn i
•
Kakor på scb.se
Redaktionellt
Senast uppdaterad: 2022-07-07
Sveriges vanligaste efternamn är Andersson, vilket cirka 222 000 personer heter. Att efternamn som slutar på -son är vanliga i hela landet kanske inte kommer som någon överraskning. Däremot finns regionala och kommunala skillnader gällande vilka efternamn som är vanligast.
Andersson är, förutom att vara det vanligaste efternamnet i Sverige, också det vanligaste efternamnet i Svealand där 1,7 procent av befolkningen heter det. I Götaland och Norrland är i stället Johansson vanligast, med 2,7 respektive 2,1 procent av befolkningen som bär det efternamnet.
Fem olika efternamn som slutar på -son toppar listan på kommunnivå: Johansson, Karlsson, Andersson, Eriksson och Nilsson. Samma namn tenderar att vara vanligast i kommuner som angränsar till varandra.
Vanligaste efternamnet per kommun 2021
Trots att flest personer heter Johansson i hela 91 kommuner är Andersson
•
Efternamn i Sverige
Adelsnamn
De allra äldsta exempel på adelsnamn vi känner till är från 1300-talet. Exempel på tidiga adelsnamn är Bonde, Puke och Trolle, som ursprungligen har fungerat som binamn. Det är först under 1600-talet som det blev ett mode bland alla nyadlade att använda sammansatta namn, ofta ganska pråliga, som släktnamn. Några exempel är Drakenberg, Gyllenstierna och Ekeblad. Vissa språkliga element blev typiska för adligt namnskick, som förlederna Gyllen-, Rosen- och Stiern- och efterleden -felt, -sköld och -stierna. Det fanns stort utrymme till variation i skapandet av nya namn, samtidigt som namnen uttryckte en grupptillhörighet och exklusivitet. På så vis speglade namnen det svenska stormaktssamhället och passade in i den samtida barockstilen.
Många adelsnamn utgår från vapenskölden, vare sig denna är gammal eller skapad vid adlandet. Exempelvis har släkten Lillieström ett vapen med liljor och strömmar. Andra tog fasta på sitt ursprung
•
Kakor på scb.se
Under första halvan av 1900-talet var det många familjer som tog ett ärftligt släktnamn, eller efternamn, i stället för de traditionella sonnamnen som växlade mellan generationerna. En anledning var att myndigheter som Skatteverket och Statistiska centralbyrån uppmuntrade namnbyten för att kunna föra bättre register. En annan var att det blev viktigt att visa vem man var för att till exempel kunna ta ut pension och andra förmåner.
Mellan 1920 och 1952 lades nästan 64 000 nya släktnamn till i folkbokföringen. Huvuddelen av dessa var nya namn som godkänts efter ansökan. En liten del tillhörde invandrare som flyttat till Sverige.
Många av namnen hade skapats av statliga namnkommittéer som gjorde listor på nya, lagom fantasifulla, namn som var tillräckligt annorlunda för att inte förväxlas med namn som redan fanns men som ändå lät som svenska namn låtit tidigare.
När en ny namnbok med förslag på efternamn skulle ges ut 1954 var kommittén intresserad av hur