Hur dör hercule
•
Ridå – Hercule Poirots sista fall
Ridå – Hercule Poirots sista fall (engelska: Curtain: Poirot's Last Case) är en detektivroman av Agatha Christie. Hon skrev den redan 1946 men på hennes egen begäran publicerades den först 1975, några månader före hennes död i januari följande år.[1][2][3]
Romanen handlar om Hercule Poirot och Arthur Hastings i deras sista framträdanden i Christies verk. Det är en herrgårdsroman, där alla karaktärer och mordet utspelar sig i ett och samma hus. Romanen återför inte bara karaktärerna till den miljö där hennes första, En dos stryknin, utspelar sig, utan återförenar Poirot och Hastings, som senast dök upp tillsammans i Det stumma vittnet 1937. Den filmatiserades för TV 2013.
Det är Christies sista roman före sin död. Miss Marples sista fall, som skrevs under Blitzen och publicerad postumt, är hennes sista publicerade roman.
Handling
[redigera | redigera wikitext]Poirot misstänker att en enda person är inblandad i fem tidigar
•
Hercule Poirot
Hercule Poirot är en fiktivbelgiskdetektiv huvudsakligen verksam i Storbritannien. Han är huvudperson i en rad detektivromaner och ‑noveller av Agatha Christie och introducerades 1920 i The Mysterious Affair at Styles (svenska: En dos stryknin[1]). Manuskriptet färdigställdes 1916 och skickades till flera förlag, men accepterades inte förrän 1926 av The Bodley Head, som hade haft det i nästan två år.
Poirot är en av Christies mest kända och långvariga karaktärer, som förekommer i 33 romaner, två pjäser (Black Coffee och Alibi) och 51 noveller som publicerades mellan 1920 och 1975.
Christie beskriver Poirot som född i den fransktalande delen av Belgien. Som fullvuxen är han bara cirka 160 cm lång och udda till utseendet. En speciell egenskap är det äggformade huvudet, som lutar något åt ena sidan. Hans välvårdade mustasch beskrivs som imponerande, och i engelsmännens tycke är han slarvig. Han har ett ovanligt sinne för logik, vilket återspeglas i e
•
Herkules död
Herkules (eller Herakles som han även kallas) var ute och vandrade med sin fru Deianeira när dom plötsligt var tvungna att korsa en flod. Då dök kentauren Nessos upp och erbjöd sig att ta Deianeira på sin rygg.
Men han var så nöjd med sin last att han försökte fly med henne på ryggen.
Herkules tog då upp en pil och sköt kentauren, som blev dödligt sårad. Innan Nessos gav upp andan gav han Deianeira rådet att fylla en flaska med hans blod. För det var förtrollat och om hon någonsin skulle komma att tvivla på Herkules kärlek till henne skulle hon bara dränka hans mantel i blodet och han skulle vara hennes för alltid.
Så kom en dag då Herkules tog sig en älskarinna och Deianeira doppade hans mantel i kentaurens blod, men med ett fruktansvärt resultat. Blodet var giftigt och frätande och brände sig fast i Herkules hud.
Herkules brände sig själv på bål för att undslippa plågorna och smärtan, och Deianeira tog sitt liv när hon insåg vad hon gjort.